På Bergsjöholm har de två slott, ett nytt och ett gammalt.
Här är det gamla.

Det var rätt skruttigt innan, men de har fixat det.

Det blåste och var jättekallt.

Men jag är tuff. Kan du se mig?

Husen var jättestora och jättefina.

Hundkexautomaten var också jättestor (och jättefin).

Det andra slottet var mycket nyare.

Det var rött och fint. Fast man kunde inte gå in.
Det bodde folk där. Hundar också tror jag.

Från Bergsjöholm kan man se ända till havet.

Sedan tittade vi på Karlsfält. Där fanns många fält.
Fast vi träffade inte Karl. Han kanske inte var hemma?

Stora Herrestad var fint. Lite halvslottigt,
så där, ni vet.

Sedan kollade vi på Jennyhill.

Det var fint på baksidan också, nästan finare.

Här är vi på Högestad.

Där hade de en lurig grind.

Här kollar jag in en automat på Örup.

Örup var en gammal, stor och fin borg.

Det har en riktig vallgrav också. Sånt gillar jag.

Övrabyborg var lite småsnyggt. Också lite slottigt,
det gillar jag.

Sedan åkte vi till Bollerup, som var ett riktigt stort slott,
med många hus. Här är hundarnas residens, det var fint.
Jaså, hästar, säger du det? Hade de det så fint?

Egen kyrka hade de också.

Och en vallgrav med en massa fåglar.

Man var tvungen att gå över bron för att komma till borgen.

Den var helt fyrkantig, som ett jättestort hundkex. Nästan.

Automaten på Bollerup var rätt skruttig.

Här är hund...jaså? Igen? Jajaja, stallet.

Här är borgen från slottssidan.

Här är slottet, fast det är skola nu.

Tosterup är jättegammalt, mer än 500 år.

Här bodde Tycho Brahe och hans hund när Tycho var liten.
De satt i tornet och kollade stjärnor.
Fast hunden åt mest kex, tror jag.

Sedan var jag både trött och hungrig, då åkte vi hem.